Så påverkar vind och drafting din prestation

Hur mycket energi sparar du genom att lägga dig bakom någon annan i ett lopp? Mer än du kanske tror. Drafting är välkänt inom cykling, där energivinsten kan vara enorm, men även vid löpning spelar luftmotstånd och vind en roll. Frågan är hur stor roll det spelar och om det är värt att tänka taktiskt kring din position i fältet. Vid cykling är energibesparingen ofta mellan 20–40% vid klungkörning, vilket du kan läsa mer om i vår Vätternrunda-artikel eller ta en titt på denna studie. Men även om luftmotståndet står för en mindre del av energikostnaden vid löpning än vid cykling kan rätt placering spara tillräckligt med energi för att avgöra loppets sista kilometer. 

Under ett 5000 meter-lopp utgör energikostnaden för att överkomma luftmotståndet ungefär 2% vid 6 min/km-tempo och 8% av den totala energiförbrukningen vid 3 min/km-tempo (1). Om vi gör en grov jämförelse mellan löpband och utomhuslöpning verkar det som att löpning på band inomhus med 1º lutning motsvarar löpning utomhus vad gäller energikostnad. Denna lutning motsvarar ungefär den extra energi som luftmotståndet utomhus innebär vid en hastighet mellan 10–18 km/h på bandet (3).

Vindens betydelse vid löpning ska inte räknas bort ur ekvationen!

Energikostnaden för löpning varierar förstås med kroppsvikt, löpekonomi och annat. Men generellt ökar luftmotståndet i kvadrat när din löphastighet ökar: dubblar du hastigheten så fyrdubblas energikostnaden för att övervinna luftmotståndet. När luftmotståndet blir större (snabbare fart eller mer motvind) lutar vi oss ofta framåt mot vinden. Det skapar en viss lyftkraft som delvis “lättar” vår kroppsvikt, vilket gör att energikostnaden inte skjuter i höjden lika dramatiskt som råa siffror skulle antyda.

Luftmotståndet utgör ändå en relativt liten del av totalen vid löpning, cirka 4–8%, vilket kan jämföras med cykling där luftmotståndet står för 80–90% av den totala energikostnaden (4).

Det här är egentligen anledningen till att vi skriver den här artikeln.

Ligger du ett par steg bak i fältet så sparar du en hel del energi jämfört med att ligga längst fram. Mängden energi du sparar ligger mellan 2–4% vid medel- och långdistansfart. Det kan låta smått, men lägger du upp loppet taktiskt och sparar kraften så länge det går får du mycket bättre förutsättningar för en stark spurt. Denna energibesparing kan jämföras med en tempoökning på 5–10 sekunder per kilometer om du ligger i 4 min/km-tempo (15 km/h). Räknar vi vidare innebär detta en tidsvinst på cirka 1–2 minuter per mil. Och det enda du behöver göra är att inte ligga först i ledet. Vem har inte hört att det är lättare att jaga än att vara jagad? 🙂

Ska vi vara riktigt smånördiga så försöker man även placera rekordförsök så nära ekvatorn som möjligt där jordens dragningskraft är något lägre. I studier inför Sub2h-maratonförsöket togs detta med i beräkningen. Jämfört med Berlin är dragningskraften 0,31% lägre vid ekvatorn. Att supporta kroppens egen vikt vid löpning, det vill säga hålla oss upprätta, står för 74% av energikostnaden vid löpning. Med 0,31% lägre energiförbrukning för att upprätthålla kroppsvikten sparar vi alltså 0,23% i total energiförbrukning, vilket enligt deras beräkningar motsvarar ungefär 17 sekunder på ett maraton. Visst ligger Monzabanan närmare ekvatorn än Berlin, men det är fortfarande en bra bit kvar. Ett problem där är att det oftast är både fuktigare och varmare, så de negativa effekterna överväger troligen den lilla positiva effekten från lägre gravitation.

PS: Glöm inte att spurta i slutet så att du ändå vinner loppet!