Smärtstillande i idrott: effekt, risker och fakta

Smärtfri sammanfattning: Artikeln sammanfattar vad forskningen säger om smärtstillande läkemedel i samband med idrott. Huvudfrågan är om smärtstillande kan höja prestationen och vilka risker som följer med användning före eller under träning och tävling. Studier visar att smärtlindring i vissa kontrollerade tester kan göra att utövare orkar pressa sig mer, särskilt vid korta och intensiva ansträngningar eller i värme. Samtidigt finns tydliga nackdelar: återkommande användning kan dämpa träningsanpassning och öka risken för hälsoproblem under belastning. Slutsatsen är att eventuell kortsiktig vinst måste vägas mot långsiktiga konsekvenser och medicinska risker.

Inledning

Utgångspunkten i den här artikeln är—som vanligt—att presentera forskningen inom området. Vi går igenom möjliga negativa fysiologiska och psykologiska effekter av att använda smärtstillande, men vi visar också de studier där forskare sett prestationsökningar i kontrollerade försök med placebo jämfört med smärtstillande.

Vi är restriktiva inför användandet av smärtstillande i samband med idrott och förespråkar det inte. Vi förstår nyttan i vissa situationer, men vår grundinställning är att det inte är något som bör intas rutinmässigt i samband med träning eller tävling. Med det sagt: först fakta — här kommer forskningen som den ser ut i dag.

Bakgrund

Smärtstillande, eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som det formellt heter, är en grupp läkemedel med olika verksamma substanser men ofta samma mål: dämpa smärta och inflammation. Du har säkert hört talas om paracetamol (t.ex. Alvedon, Panodil), ibuprofen (t.ex. Ipren, Ibumetin) och acetylsalicylsyra (t.ex. Aspirin, Bamyl). Ska vi vara nördiga så är paracetamol tekniskt sett inte en NSAID, men vi lämnar den djupa detaljgrenen nu eftersom huvudpoängen är enkel: smärtan blir mindre kännbar.

Lite nörderi är dock kul. Gemensamt för många receptfria antiinflammatoriska läkemedel är att de hämmar enzymet cyklooxygenas (COX) — i olika varianter. COX ingår i processen som leder till bildning av prostaglandiner som förstärker smärtsignaler i kroppen. När mängden prostaglandiner går upp vid smärta och inflammation ökar också den upplevda smärtan. Genom att hämma COX minskar bildandet av prostaglandiner och smärtan upplevs som mindre intensiv.

Användning av smärtstillande

Smärtstillande används före och under framförallt tävling. Studier visar att ju längre tävlingen är, desto större är sannolikheten att deltagare tar smärtstillande.

En studie på ultramaratonlöpare som sprang antingen 44 km, 67 km eller 112 km visade stort användande:

• 44 km – 35% använde smärtstillande i samband med loppet
• 67 km – 48% använde smärtstillande i samband med loppet
• 112 km – 60% använde smärtstillande i samband med loppet

Användandet korrelerar med att 50–60% av ultramaratonlöpare upplever smärtor i muskulatur och skelett, främst i benen (anklar och knän är vanligast) och därför tar smärtstillande under loppet (källa). Men statistiken är inte unik för ultralöpare — oavsett distans, från halvmara upp till ultra, verkar omkring 50–60% använda smärtstillande ibland även under träning. Siffran är lika hög hos fulldistanstriathleter. För halvmara- och maratonlöpare ligger andelen som använder smärtstillande i tävling runt 30%.

Konsumtionen är högst hos löpare och triathleter som utsätter kroppen för stort mekaniskt slitage. Hos cyklister är det betydligt lägre — bara 5–10% av deltagarna i vissa ultradistanser (t.ex. 24 h mountainbike) rapporterar användning. Slutsatsen är enkel: där kroppsslitaget är större är också användandet högre.

Det kanske var mycket statistik, men att smärtstillande används flitigt är en av anledningarna till att den här artikeln behövs.

Smärtstillande som prestationshöjare

För att bli starkare eller tåligare måste vi ofta pressa kroppen över bekvämlighetsgränsen — och det gör ont. Sista minuten på sista intervallen, sista minuterna på ett all out 20-minuterspass eller sista spurten i ett lopp är ofta de jobbiga delarna. Här blir idén att ta smärtstillande logisk: dämpa smärtan så att du kan lyfta tyngre, trampa fler watt eller springa 30 sekunder till.

Men vad visar forskningen? Smärtstillande ökar inte prestationsförmågan vid ett givet arbete per se. De första studierna på 1990-talet gav deltagare 650 mg aspirin innan ett 3,2 km time trial och såg ingen mätbar prestationsökning (källa). En annan studie höjde dosen till 1000 mg aspirin och körde deltagarna i ett stegrande cykeltest till utmattning utan prestationsförbättring (källa).

I modernare studier har forskargrupper testat högre doser — runt 1500 mg (t.ex. 3x500 mg eller 5x300–500 mg beroende på läkemedel) — och här har man i flera fall sett prestationsökningar i tester som går till utmattning eller i sprinttester. Prestationsökningarna har varierat, ofta mellan ungefär 4% upp till så mycket som 17% i varma förhållanden. Deltagarna kan pusha sig hårdare utan att rapportera högre upplevd ansträngning, vilket tyder på att det är smärtupplevelsen som dämpas — inte själva arbetskapaciteten.

Aktiv dos

Summerar vi forskningen så verkar det — kanske inte överraskande — att smärtstillande kan förbättra prestationen om dosen är tillräckligt hög. Det verkar krävas doser över cirka 1000 mg, och effekten syns främst i korta, intensiva ansträngningar (t.ex. intervaller eller tester till utmattning). Studierna har använt protokoll som 8x30 s med 2 min vila, 16 km time trial på testcykel eller 20–25 min time trial i 30 graders värme — situationer där upplevelsen av ansträngning och smärta ofta begränsar prestationen innan den fysiologiska kapaciteten är uttömd.

För längre distanser, som ultramaraton där användandet är högt, är det rimligt att anta att smärtstillande kan vara prestationshöjande genom att blockera smärta så att deltagaren kan fortsätta trots smärta och trötthet. Men det är svårt att kvantifiera exakt hur mycket prestationen ökar i de reala, svårkontrollerade miljöerna (t.ex. under 24 h mountainbike i bergen).

En översiktsartikel från 2017 summerar forskningen och visar i stora drag att ja, smärtstillande kan öka prestation i flera discipliner och situationer när intaget ligger runt 1500 mg eller 20 mg per kg kroppsvikt. Speciellt i värme kan paracetamol verka hjälpa till att sänka kroppstemperaturen vid prestation (vilket kan ge en prestationsfördel).

Baksidan med smärtstillande

Att ha en akut prestationsfördel är en sak — men vad händer på sikt? Tyvärr finns det tydliga nackdelar.

Intag av NSAID hämmar proteinsyntesen efter träning. Praktiskt innebär det att musklerna får en svagare signal om att reparera, återhämta sig och växa. Kort sagt: en del av det stimulus du vill åt från träningen försvinner om du samtidigt tar smärtstillande.

I en kontrollerad studie där deltagare fick 1200 mg ibuprofen varje dag under en åttaveckors styrketräningsperiod såg man att kontrollgruppen ökade muskelvolym med 7,5% medan ibuprofengruppen bara ökade 3,7%. Det är ungefär halverad muskeltillväxt över perioden. Dock observerades ingen skillnad i mitokondriefunktion mellan grupperna.

En tänkbar mekanism är att inflammationsmarkören interleukin-6 (IL-6) var hämmad. Den inflammationen som uppstår efter träning är del av signaleringen som driver reparation och adaptation — alltså behövs den för maximal träningsanpassning. Att försöka dämpa den inflammationen med antiinflammatoriska läkemedel är därför ofta kontraproduktivt om målet är maximal utveckling.

Dessutom ökar risken för både akut njurskada och hyponatremi vid användning av smärtstillande under aktivitet, särskilt i kombination med vätskebrist eller extrema förhållanden.

Summering

Följande poänger sammanfattar läget:

• Akut perspektiv: Smärtstillande kan ge prestationsökning i flera situationer, särskilt vid korta, intensiva ansträngningar eller i värme, och i doser kring 1500 mg eller cirka 20 mg/kg kroppsvikt.
• Kroniskt perspektiv: Regelbundet eller återkommande bruk av NSAID i samband med träning minskar träningsstimulus genom att hämma proteinsyntes och inflammationsdrivna reparationsprocesser — vilket ger sämre adaptiva resultat över tid.
• Hälsorisker: Ökad risk för njurskada, hyponatremi och potentiellt andra biverkningar, särskilt vid långvarig användning eller under extrema förhållanden.
• Pragmatisk syn: Vi förstår att elitidrott ibland handlar om att ta kalkylerade risker för att undvika en DNF i en A-tävling. Men ta hellre ett informerat beslut: väg den kortsiktiga vinsten mot risken för förlängd återhämtning, sämre långsiktig utveckling och ökad skaderisk.

Smärtstillande kan alltså vara prestationshöjande i många avseenden. Samtidigt sliter de på njurar och lever, och risken att du förvärrar en skada eller förlänger läkningstiden är högre än om du låter kroppen signalera smärta och vila. Att springa vidare i flera mil med ett ömt knä kan kännas värt i stunden — men tänk på kostnaden i träningsutveckling och skaderisk längre fram.

It seems that paracetamol and NSAIDs have the potential to improve exercise performance by decreasing the activation of higher brain structures and hence, reducing perception of effort and exercise induced pain.