Den Perfekta dagen med Oscar Djärv

Det nya året är här och vi hoppas du har haft en bra start. Behöver du lite extra motivation så kommer här ytterligare en del i vår serie kring den "perfekta dagen". Denna gången med triathleten Oskar Djärv.

Oskar Djärv - Den perfekta dagen

Att få den där fullträffen rent idrottsligt där allt verkligen stämmer och man känner sig odödlig, det händer nästan aldrig till hundra procent. Även om ett tävlingsresultat var över förväntan eller en seger var överlägsen. Oftast är det ändå något litet som skaver och kunde fungerat bättre. Men jag tror det är viktigt för att vilja vända och vrida på grejer till nästa gång. Känslan som uppstår gör det, oavsett hundra procent, värt att jaga vidare mot nästa euforiska upplevelse där allt stämmer.

Sist jag hade en så gott som perfekt dag råkade "tyvärr" inte inträffa samtidigt som något SM eller stor internationell tävling i till exempel triathlon, cykel eller swimrun. Istället var det en solig dag där jag var ute och rullade på min landsvägscykel och gjorde några ärenden, jag åt korv med mos till lunch och sedan trampade jag över på ett "efter-löp-fika" med några kamrater. Jag cyklade vidare och när det började närma sig kväll så får jag ett sms med en förfrågan om att köra en timme ganska hårt med två andra kompisar. Jag tänkte att jag kan lika gärna fortsätta min dag i sadeln och hakade på.

Vi möts upp och vi sticker ut på en rolig runda som ska ta typ en timme. Tanken är att köra lagtempo och hålla hög fart genom hela passet. Under dagen hade jag känt mig ganska pigg och tyckte att jag hade bra ben (som man säger). Jag var sugen på att köra fort. Vilket jag gjorde. Jag fick feeling tidigt och gick upp i spets för att ta vind och trycka i pedalerna lite extra hårt och länge.

Jag upplevde att jag kunde pressa benen och kroppen till max utan att bli trött. Pulsen var nära taket men det spelade liksom ingen roll. Jag observerade smärtan i benen men den påverkade inte min höga fart framåt. Känslan var otrolig. I en backe tryckte jag till extra hårt och en av mina kamrater gastade bakifrån att "nu fick det fan vara nog" och jag lugnade ner mig en stund. En liten stund. Sedan fortsatte fyrverkeriet tills timmen (som tog 55 minuter) var över. Enligt en app där man listar sina träningspass var vi till och med snabbast på just den rundan. Extra kul, men inget emot hur kul det var att känna sig odödlig i sadeln.

Det kan finnas en anledning till varför benen var så bra just denna dag. Bara två dagar tidigare hade jag avslutat en långcykling med några kompisar. Vi cyklade de roligaste vägarna vi kunde hitta, från Stockholm till Sälen och tillbaka, över en förlängd långhelg. Totalt 1300 kilometer, där sista etappen var 300 km. Det gick åt några kilogram sportdryck så att säga. Vi packade med oss allt på cyklarna och sov hos kompisar. Jag kände mig förvånansvärt pigg och stark hela vägen, med bra fokus och energiplan. Detta äventyr blev tydligen ett ganska bra träningsläger, med facit i hand. Dagen efter jag trampat klart tog jag en hel vilodag och hade inga förväntningar på att vara stark i benen. Borde ju snarare vara trött och sliten. Dagen därpå upplevde jag min Perfekta Dag.

Det är viktigt att ta vara på dagar med bra ben. De dagar när man råkar känna sig odödlig och bara kan mata på. Oavsett idrott eller utmaning. För man vet aldrig, det kan vara just de dagarna som gör att man motiverar sig till att grisa sig igenom dagar som känns outhärdliga. De dagar man toppat formen inför en stor tävling och står där på startlinjen med förhoppningar om en perfekt dag kanske benen också är som allra bäst. Men förväntningarna kan vara helt annorlunda. Och om man inte är försiktig kan den euforiska känslan utebli.

//Oskar Djärv - @oskardjarv