Fyr till Fyr - The story

Det har gått några veckor sedan David Gardell satte ner foten vid fyren på Fårö och kunde pusta ut efter att ha cyklat över hela Gotland och klarat av utmaning nr 2 i #imovefordiabetes. Efter att njutit av lite familjetid och återhämtat kroppen bad vi David att berätta för oss om detta äventyr och hur jobbigt det faktiskt var.


Fyr till fyr - The story

"Lördag, 15:e maj. Det är nästan helt klart på himlen. Veckans ostadiga höstväder med regn och blåst på 15m/s var idag helt bortblåst. En lugn svalkande vind på 3m/s från sydväst och klockan visar 08:48.
12 minuter till start och vi rullar fram till Hoburgens fyr. Möter nu upp resterande av mitt crew som kommer rullandes på mc. En snabb genomgång av dagen och min plan för att sedan langa över maten till var och en som jag preppade kvällen innan samtidigt som jag hänger ner cykeln och byter om.

08:58.
Simon och Martin finlirar med tekniken och jag rullar fram till starten. En sista kiss och jag får sedan en tumme upp ifrån Martin att allt är ”good to go”.

09:03. Start!
Planen som jag och Simon veckan innan satte var att stegra intensiteten vartefter som. Siffrorna var som inpräntade och jag visste precis vad jag skulle göra. 5 minuter senare så var den planen helt borta.
Känslan var magisk. Lätt böljande men mestadels nedför första sträckan. Sol. Glädje och outtröttlig energi. Jag hade en plan som jag hållit för mig själv som i huvudsak gick ut på att våga att pressa, våga att utmana.
Om det så bara var en handfull personen som skulle kolla på livesändning så skulle jag bjuda på allt jag hade. Alla korten på bordet. All in. Kaxigt och en aningen korkat men varför hålla igen?

Första timmen svepte snabbt förbi och Snitteffekten låg kring 340w. Högt men för mig ännu kontrollerat. Frågan jag ställde mig var om jag hade tillräckligt med soppa i tanken och timmar i sadeln för att hålla i detta.

Timme 2 swishade förbi likt timmen innan och snittet höll sig stabilt kring 335-340w. Jag närmade mig nu VISBY och min första mentala etapp var avklarad. Teamkompisen från Rck och Idrottslabbet, Petter Olsson mötte upp mig och höll mig sällskap hela vägen genom stan och ut emot Bro. Men nu började benen att kännas en aning slitna. Effekten höll sig fortfarande stabilt och min nutritionsplan på ~120g/h av sportdryck höll ännu ihop. Däremot så började magen att kännas lite orolig och det kändes som att sportdrycken låg i halsen. Pausade med intaget för att inte riskera något.

Nu mötte dagens andra sällskap upp, Johnnie Krigström. Precis som med Petters sällskap så lyfter det moralen och jag kunde släppa fokuset en aning ifrån det konstanta tryck i pedalerna och låta benen gå av sig själva. Sneglade på cykeldatorn. Oj. 380w och 160-165puls. Måste lugna mig. Här tackar tyvärr Johnnie för åkturen och jag blir nu solo så när som att jag har Åke kvar på mc:n. Martin stannar och tar en intervju med Johnnie och Pappa på den andra mc:n åker före mot Fårösund.

Timme 3
Nu kom resultatet efter lite för hård körning i början och jag fick slita hårt för att hålla effekten på plussidan av 300.

Lärbro passeras och det är någon mil kvar till färjan. Måste nu ställa mig upp och stretcha var 5:e minut. Benen är duktigt slitna. Det har nu blivit ca 14 grader, solen gassar och med mindre intag av sportdryck börjar nu moralen att skrapa i botten. Sänker effekten och ger mig själv lite utrymme att få en aktiv vila med förhoppningen att komma tillbaka. Gnuggar på. Fortfarande bara Åke med mig men han gör ett fint jobb och skyddar mig ifrån bilister bakifrån.

Tar ett mentalt sikte på Fårösund. Där kommer jag äntligen att få kliva av cykeln första och enda gången under hela resan. Fullt fokus nu.

3:30.
Nedförsbacken mot färjan och Sjöräddningssällskapet som stod med båten igång. Vilken jäkla dröm. All planering klaffade! Några minuter innan min ankomst åkte följebilen med Martin och Lotta på färjan med sikte emot Fårö.

Överfarten till Fårö med Ssrs kändes otroligt proffsig och tog kring 90s (!). Summerat var jag av cykeln omkring 2,5-3min och dessa minuter gjorde enormt mycket för mina ben som verkligen längtat efter lite vila. Jag förstod nu att mitt första mål med sub4 kommer bli tufft, väldigt tufft, men jag vill inte helt släppa tanken på det målet och gasar på så mycket benen bär. Att 22km på Fårö kan kännas så långt är för mig svårt att förstå. Och att en så liten ö kan vara så backig?!

Nu var målet så pass nära att jag långsamt vred på gasen till Max av vad benen kunde ge. Både Pappa & Åke var nu tillbaka och jag kunde de sista kilometerna fokusera på att tömma tanken helt utan att oroa mig över trafiken.

Nu gjorde benen riktigt ont. Alltså, jätteont. Sådär ont som de kan göra när man bara har några få sekunder kvar på den där sista intervallen. Brinner.
Martin kör upp brevid, tutar, skriker och jag hör att det bara är 1km kvar, en ynka km! Vägen slingrar sig fram och jag skymtar nu äntligen fyren. Att man kan längta så efter att se en fyr.. 😄

Summerar denna fantastiska dag med 171,8km. 154 snittpuls. 306w avg (316np) 41,8km/h avg och en otrolig massa glädje!

Inget av detta skulle vara möjligt utan ett av det stabilaste och pålitligaste team jag vet. Tack för att just jag fick denhär möjligheten. Ni vet vilka ni är.
Även ett stort tack till min älskade Sambo Carolin som står ut med mina idéer.

Älskar er.

//Gardell, Gotland.