Vilka kolfiberskor är snabbast? – Forskare gör en oberoende jämförelse

Kolfibersnabb sammanfattning av artikeln: Det här är en genomgång av en ny studie som jämför flera populära kolfiberskor mot en traditionell löparsko. Huvudfrågan är hur stor skillnad skorna faktiskt gör i löpekonomi när allt testas under samma förutsättningar – och om vissa modeller sticker ut tydligt. Slutsatsen är att vissa skor ger en klar sänkning av syrekostnaden, men att effekten varierar mycket mellan individer och att alla “superskor” inte är bättre än en vanlig sko. Resultaten pekar också på att det inte räcker med en kolfiberplatta i sig: materialet i mellansulan och hur skon fungerar med löparens steg verkar spela stor roll.

Bakgrund

När den här artikeln skrivs har Dustin Jouberts studie precis släppts digitalt men den är ännu inte publicerad i tryckt format i en vetenskaplig tidskrift —  “Published ahead of print”, som det så vackert heter.

Det finns redan en hel del forskning på Nikes Vaporfly: de var först ut med den nya tekniken — tjockt mellansulskum och inbyggda kolfiberplattor för att hjälpa löparen. Numera har nästan alla större löparskotillverkare en egen version med tjockare mellansula och en eller flera inbakade kolfiberplattor. För enkelhetens skull kallar vi dessa skor kolfiberskor i den här texten.

Studien: upplägg och skor

I den här studien köpte forskarna sju olika kolfiberskor och jämförde dem mot ett par traditionella löparskor. De mätte löpekonomi som syreförbrukning vid en given hastighet —3:45-tempo (16 km/h) — vilket ligger tydligt under tröskelfart. Deltagarna var 12 män som testade alla skor i randomiserad ordning vid två testtillfällen och forskarna mätte syrekonsumtionen för varje skomodell.

• Asics Metaspeed Sky (Asics MS)
• Nike ZoomX Vaporfly Next% (Nike VF2)
• New Balance FuelCell RC Elite
• Hoka RocketX (Hoka RX)
• Asics Hyperspeed (Asics HS) – jämförelsesko utan kolfiberplatta
• Brooks Hyperion Elite 2 (Brooks HE2)
• Saucony Endorphin Pro
• Nike Air Zoom Alphafly Next% (Nike AF)

Samtliga kolfiberskor låg inom 18 g i vikt jämfört med Asics HS, så viktskillnaderna var minimala. Forskarna valde medvetet att inte matcha vikt på alla skor eftersom det inte är realistiskt: ingen tillverkare ökar gärna vikten i sina skor. Dessutom visade resultaten (mer om det längre ner i texten) att vikt inte är avgörande för denna typ av skor.

Jämförelsen

Deltagarna sprang 5 minuter i varje skomodell, vilket gav ett testpass på 8×5 minuter (7 kolfiberskor + 1 vanligt par) med 5 min vila mellan varje set. Hastigheten var fast på 3:45 min/km (16 km/h), en intensitet som enligt tidigare forskning har visat effekt både vid 14 km/h och 18 km/h. Varje deltagare besökte labbet två gånger och under det andra besöket sprang deltagaren i omvänd ordning jämfört med första besöket — nej, de sprang inte baklänges. Det par de hade först vid test 1 fick de sist vid test 2. Detta gjordes för att ta höjd för eventuella effekter av uttröttning.

Forskarna använde data från 4,5 minuter av varje 5-minuterslöpning, eftersom de första 30 sekunderna kan vara lite instabila innan löparen kommit in i rytmen.

3:45 min/km låg under löparnas on set of blood lactate accumulation (OBLA) (4 mmol/L). Forskarna mätte också laktat efter varje 5-minuterslöpning för att säkerställa att löparna höll sig under OBLA och inte ackumulerade laktat som kan påverka syreförbrukningen. Medelvärdet för laktat var 2,1 mmol/L med högsta uppmätta värde 3,0 mmol/L — alltså en intensitet långt under tröskel. Deltagarnas personbästa på 5 km låg på cirka 16 min (±30 s), vilket motsvarar ungefär 3:05–3:15 min/km.

Resultat

Det första som sticker ut är att det inte finns någon korrelation mellan skornas vikt och energikostnad. Den sko som gav störst minskning i syrekostnad var också den tyngsta (240 g), så lägre vikt korrelerade inte med bättre prestation här — snarare tvärtom i detta fall. Men överlag fanns ingen relation mellan vikt och prestation; andra faktorer är viktigare.

Det andra är att det finns ett ganska brett spann i hur olika löpare presterar i olika skor. Det är visserligen bara 12 löpare med individuella skillnader i löpsteg, kadens, fotisättning och fotens anatomi, men skillnaderna mellan skorna var ändå tydliga på gruppnivå.

Hoka RocketX och Brooks Hyperion Elite 2 var inte statistiskt signifikant bättre än den traditionella löparskon (Asics HS). De sänkte syreförbrukningen med 0,08 % respektive 0,53 %.

New Balance och Saucony sänkte syreförbrukningen med ungefär 1,37 % och 1,48 %. Det var signifikant mer än den traditionella skon och ändå praktiskt märkbart. Vid den submaximala löpningen under tröskel som löparna höll kostade löpningen cirka 50–52 ml/kg/min. En 1,5 % förbättring motsvarar en besparing på 0,75 ml/kg/min — din pulsklocka hade avrundat uppåt och du hade fått +1 ml i syreupptag😉 Dustin Joubert mätte även löpekonomi i watt per kilo kroppsvikt (w/kg), vilket är ett mer korrekt sätt att mäta, och förbättringarna i procent är likvärdiga även mätt i w/kg (presenterade i tabell 2 i studien, som är fritt tillgänglig).

De skor som presterade allra bäst var Asics Metaspeed (2,52 %), Nike Vaporfly Next% (2,72 %) och Nike Alphafly Next% (3,03 %).

Så: tre par skor presterade cirka 2,5 % bättre eller mer jämfört med vanliga skor, två skor låg på knappt 1,5 % bättre och två skor presterade inte bättre än traditionella löparskor.

Det här är medelvärdena (den tjocka svarta linjen i grafen ovan). Spridningen är dock stor — varje tunn linje i grafen motsvarar en av de 12 löparna som sprang i alla skor. Exempelvis hade löpare 12 störst effekt från Asics MS; kurvan går sedan uppåt ungefär 1 ml/kg/min när samma löpare springer i Nikeskorna. Denna löpare hade också ökad syrekostnad med Hokas kolfiberskor jämfört med traditionella skor. Vi vill ha medelvärden för breda rekommendationer, och enligt detta test vinner Nike.

Individuella skillnader

Forskarna räknade ut individuella responser för varje skomodell. Några intressanta siffror:

• 10/12 (83,3 %) deltagare presterade minst 2 % bättre med Nike Vaporfly Next% 2.
• 9/12 (75 %) gjorde det med Nike Alphafly Next%.
• För Asics Metaspeed var det 8/12 som hade minst 2 % lägre syreförbrukning.
• För Saucony och New Balance var siffran 3/12 (25 %).
• För Hoka och Brooks var det ingen deltagare som nådde minst 2 % lägre syreförbrukning.

Minst 3 % sänkt förbrukning uppmättes för följande skor: Nike AF (7/12 = 58,3 %), Nike VF2 (6/12 = 50,0 %), Asics MS (3/12 = 25,0 %). För övriga skor nådde ingen deltagare minst 3 % förbättring. I marknadsföringen påstås att Nike AF Next% ger 4 % sänkning — det stämde för 4/12 (25 %) av deltagarna i detta test; för övriga modeller var det 0 deltagare, förutom en person som fick mer än 4 % förbättring i Asics MS.

Okej, ber om ursäkt för alla siffror — men det är nördigt och visar att det finns ett individuellt spann inom varje skomodell, vilket grafen illustrerar tydligt.

Finns det någon koppling mellan löpsteg och skomodell?

Forskarna korrelerade resultaten mot faktorer som markkontakttid, kadens, steglängd,vertikal oscillation (vertikal rörelse) med mera, men ingen individuell löpstil kunde förklara skillnaderna mellan skorna. En rimlig hypotes vore att någon som studsar mer i steget drar mer nytta av en viss skomodell med hårdare fjädring, men det visade sig inte statistiskt.

Det fanns dock en trend (ej statistiskt signifikant) mot att löpare med mer vertikal oscillation — alltså ett högre löpsteg eller större markfrigång — fick mer effekt av skorna. För Nike Alphafly, som presterade bäst, hade de fyra löparna med lägst effekt också högst kadens (186 steg/min) jämfört med 170 steg/min för resterande löpare. De hade också minst oscillation (8,5 cm jämfört med närmare 11 cm hos övriga). Den enda löparen som hade 0 % effekt av skon var också den enda med under 8 cm luft under skon under löpning.

Diskussion

Resultaten visar att det absolut inte räcker att stoppa in en kolfiberplatta i skon för att få en “supersko”. Tidigare forskning har visat liknande fynd: i en studie klippte man kolfiberplattan i två delar och deltagarna presterade lika bra även med en avklippt platta. Det tyder på att kolfiberplattans form i sig inte är avgörande; Nikes PEBA-baserade ZoomX-material i sulan verkar vara en större faktor (se studien).

Det är idag svårt, kanske omöjligt, att veta exakt hur mixen av skummaterial ser ut hos tillverkarna. Skotillverkarna ger skummen egna namn (ZoomX, FuelCell med flera) och de kan vara baserade på EVA, TPU eller PEBA med individuella variationer. Även när två tillverkare använder PEBA-baserat skum (till exempel Nike och Saucony) kan deras modeller ge olika löpekonomi.

Det verkar alltså finnas en interaktion mellan material i sulan och kolfiberplattan som är avgörande. Utöver materialet verkar löpsteget spela roll: de som har ett alltför lågt och “flytande” löpsteg får inte samma effekt och därmed inte samma sänkning i syrekonsumtion vid given hastighet. Man kan se det som att “fjädern” i skon behöver tryckas ner för att ge tillräcklig respons tillbaka.

Noterbart är att Hoka var den enda som använde den mer traditionella EVA-varianten i sina skor, och deras modell presterade inte bättre än vanliga skor trots kolfiberplatta. Det stärker hypotesen att sulan bör vara PEBA-baserad (som i flera av de bästa modellerna från Nike och Saucony) och innehålla en kolfiberplatta. Dessutom bör inte löparen ha ett för lågt löpsteg — och skorna får inte vara för lätta — eftersom lågt flytande löpsteg och låg sko-vikt inte ger den syrebesparing man vill åt. Det vill säga: tvärtom mot de gamla “lätta skor är alltid bäst”-reglerna.

Är "skönast är bäst" en bra tumregel? 

I den tidigare diskussionen om att välja de skor som känns bäst: kanske funkar inte den tumregeln för denna typ av skor. Löparna skattade också vilka skor som känns bäst och vilka de helst skulle vilja ha för ett 5 km-lopp respektive maraton. Bara 2/12 och 3/12 löpare valde de mest ekonomiska skorna när de ombads välja de skönaste på 5 km och marathon. Det betyder inte att komfort inte är viktigt, men det visar att den mest ekonomiska skon inte alltid upplevs som skönast.

Vad händer härnäst?

Framtiden får visa hur långsamt man kan springa och ändå få effekt av skorna. Dustin Joubert, som skrivit studien denna artikel handlar om, driver Instagramkontot labratrundown där han bland annat arbetar på en studie som undersöker energibesparing vid lägre hastigheter. Den forskningen är ännu inte publicerad, men han har publicerat labbdata under taggen #attvarasinegenlabbråtta.

Enligt rykten kommer även Adidas Adios Pro V1 eller V2 att vara med i en jämförelse framöver. Adidas är i dagsläget Nikes främsta konkurrent sett till löparprestationer, så det är synd att deras skor inte var med i denna studie — men de ska komma med i kommande tester.